The Hellacopters – The Same Lame Story 7″
Review in
dagensskiva.com
Sweden
Omskakande
Arvikas vinylvänner nummer ett, Bootleg Booze Records, gjorde världen lite bättre när de gav ut The Hellacopters The Same Lame Story för ett par veckor sedan. Resultatet när Sveriges bästa rockband gjorde gemensam sak med Bootleg Booze blev som väntat lysande.
The Same Lame Story släpptes först med senaste numret av tidningen Denimzine, men medföljde då som cd-singel och det är ju som alla vet inte alls lika kul. Vinylutgåvan däremot kommer på röd- och svartspräcklig, genomskinlig vinyl med samma Ghostbusters-möter-Gnuttarna-minnande omslag som cd-versionen.
Titelspåret bjuder på en rak dänga som bär alla de drag som karaktäriserat sentida The Hellacopters. Det är svängigt i ett makligt, men piggt tempo och med en smittande refräng. Ett skönt släpigt Ace Frehley-solo förgyller låten, som trots allt låter som man förväntar sig att den ska göra. Inget ont om låten, den håller klart godkänd klass, men den ruskar inte om en direkt.
Det kan man däremot säga att b-sidan gör, Electric Frankenstein-covern It’s All Moving Faster, som vad jag förstått inte är med på cd-versionen.
Med sina raka tre ackord, sitt skitiga sound och relativt höga tempo är den en sann fröjd från början till slut och den påminner till och med om ett The Hellacopters pre-Strängen. Jag kan bara gissa mig till hur kul bandet hade när de spelade in den här låten, men var det lika kul som det är att lyssna på den är det bara att gratulera till väl spenderad studiotid.
Betyg: 8/10
Arvikas vinylvänner nummer ett, Bootleg Booze Records, gjorde världen lite bättre när de gav ut The Hellacopters The Same Lame Story för ett par veckor sedan. Resultatet när Sveriges bästa rockband gjorde gemensam sak med Bootleg Booze blev som väntat lysande.
The Same Lame Story släpptes först med senaste numret av tidningen Denimzine, men medföljde då som cd-singel och det är ju som alla vet inte alls lika kul. Vinylutgåvan däremot kommer på röd- och svartspräcklig, genomskinlig vinyl med samma Ghostbusters-möter-Gnuttarna-minnande omslag som cd-versionen.
Titelspåret bjuder på en rak dänga som bär alla de drag som karaktäriserat sentida The Hellacopters. Det är svängigt i ett makligt, men piggt tempo och med en smittande refräng. Ett skönt släpigt Ace Frehley-solo förgyller låten, som trots allt låter som man förväntar sig att den ska göra. Inget ont om låten, den håller klart godkänd klass, men den ruskar inte om en direkt.
Det kan man däremot säga att b-sidan gör, Electric Frankenstein-covern It’s All Moving Faster, som vad jag förstått inte är med på cd-versionen.
Med sina raka tre ackord, sitt skitiga sound och relativt höga tempo är den en sann fröjd från början till slut och den påminner till och med om ett The Hellacopters pre-Strängen. Jag kan bara gissa mig till hur kul bandet hade när de spelade in den här låten, men var det lika kul som det är att lyssna på den är det bara att gratulera till väl spenderad studiotid.
Betyg: 8/10